Har de sista månaderna tagit del av den travpolitiska debatten som förts i Sverge och i synnerhet i Trav och Galoppronden.
Vad är fel och vad är rätt!
Jag har ingen samlad "dundermedicin" som löser alla problem i branchen men:
Svågerpolitik, flathet, feghet och tandlöshet är några uttryck som jag menar råder i organisationerna runt travsporten.
Travsällskapen/travbanorna är slutna sällskap typ Rotary där inbördes beundran/skydd råder, vilket är helt galet i modern tid.
Basorganisationerna ASVT, TR, BTR/StAr, RST och Sleipner är tandlösa organisationer som inte driver sina företrädares frågor tillräckligt hårt och med konsekvens mot STC.
STC som i sig gjort mycket bra för sporten över tiden, har i sina relationer med staten och mot omvärlden(internet aktörer mm) visat mycket dålig handlingskraft och omdöme.
Avtalet med staten och i synnerhet avseende totoskatten har länge varit en het potatis. I förhandsinfon från STC har det viskats om positiva vibbar i relationerna med statsmakten.
Nu har vi fått veta genom media och inte direkt från STC gm Bas-org att travbanor skall läggas ned och att STC är mycket tveksam till värdet av en fortsatt dialog med Staten.
I förra veckan läste jag också i Trav och Galoppronden under insänt att samtliga Bas-organisationer mm stöder STC vilket inte riktigt var fallet för en tid sedan.
Jag förstår ingenting!
I affärsvärlden, idrottsrörelsen(exkl.travet!), politiska partier mm råder full demokrati där medlemmarna har bestämmanderätt.
Detta råder inte i travorganisationerna och detta menar jag är ett gigantiskt problem i Travsverige anno 2008.
Det mest akuta nu är att byta ut STC-ledningen för att bryta den negativa anda som råder i sporten. Förtroendet är kört i botten så här måste man tänka om och nytt på samma gång. Strejkvapnet som använts med viss framgång i Frankrike och Italen bör också värderas av oss aktiva.
Vi måste också få in mer professionella människor som företräder Bas-organisationerna samt att travsällskapen öppnas för insyn och mer vitalitet.
ROGER
